sugarbaby

Ont i kroppens muskler

Fibromyalgi innebär att man har långvarig smärta eller värk i musklerna på flera ställen i kroppen, tillsammans med en ökad smärtkänslighet. Med långvarig menas minst tre månader.

För att man ska få diagnosen fibromyalgi ska smärtan finnas både inom övre och nedre delen av kroppen och på både vänster och höger sida. Det som skiljer fibromyalgi från andra tillstånd med lokala eller utbredda muskelsmärtor är att den ökade smärtkänsligheten vid fibromyalgi är mera uttalad och mera utbredd.

Drygt åtta av tio som har fibromyalgi är kvinnor. Orsakerna till den stora skillnaden mellan könen är inte känd.

Nerverna skickar signaler till hjärnan

Smärtsystemet är en del av kroppens nervsystem. När smärtnerverna i musklerna retas, skickas signaler till nervcellerna i ryggmärgen. Där kan smärtsignalerna gå vidare oförändrade eller dämpas och bli svagare, eller förstärkas och bli kraftigare. Från ryggmärgen går smärtsignalerna till hjärnan. Det är först när signalen når hjärnbarken som man medvetet upplever smärta. Man känner hur stark smärtan är, hur obehaglig den känns, och var den sitter.

Signaler skickas också till de delar av hjärnan som ger upphov till känslomässiga reaktioner på smärta. Långvarig smärta handlar i stort sett alltid både om kropp och själ.

En ökad känslighet för smärta

Om man har fibromyalgi reagerar man kraftigare än vanligt på smärta. Smärtan sprider sig också lätt till många ställen i kroppen och blir mer eller mindre ihållande.

En sänkt smärttröskel gör att även ett lätt tryck eller muskelspänningar och muskelsammandragningar som inte brukar vara smärtsamma gör ont.

Flera orsaker kan ligga bakom

Det kan finns flera olika orsaker som tillsammans leder till att man får fibromyalgi. Till exempel kan ett arbete där man alltid rör sig på samma sätt belasta muskler så att man får långvarig värk. Stress kan göra att man omedvetet spänner muskler till exempel i skuldrorna, och det kan i längden leda till att man får värk.

Olika personer har olika stor risk för att få fibromyalgi, och sjukdomen kan delvis vara ärftlig.

Kroppens system samverkar

Hjärnans smärtsystem har förbindelser med kroppens immunsystem och med de system som reglerar sömn och hur vi reagerar på stress. Förbindelserna mellan smärtsystemet och de övriga systemen går i båda riktningarna. Det innebär till exempel att stress kan ge smärta och smärta kan ge stress.

Detsamma gäller för relationen sömn och smärta. Det är mycket vanligt att personer med långvarig värk har sömnproblem och att personer som har problem med sömnen har värk. Det är ofta svårt att avgöra om sömnproblemen eller smärtproblemen kommer först.

Detta förklarar varför fibromyalgi kan ge många symtom och att det kan vara svårt att veta vad som har orsakat sjukdomen från första början.

Smärta påverkar hur man mår

Fibromyalgi är inte en psykisk sjukdom, men långvarig smärta ger oftast långvarig stress. Stressen kan i sin tur öka intensiteten i smärtan man upplever och även förklara en del av symtomen vid fibromyalgi. Inte bara när man får fibromyalgi utan vid alla långvariga smärttillstånd spelar psykologiska faktorer en roll för hur de olika symtomen upplevs. Oro, ängslan, stress och depression kan förstärka symtom som smärta, trötthet och dålig sömn.

Olika svåra symtom

En del blir bra redan under de första åren, men de flesta har ont i många år. Undersökningar visar att hälften av de som har haft besvär i flera år inte tycker att tillståndet ändrar sig från år till år. I den grupp som har märkt en förändring tycker hälften att de mår bättre och hälften att de mår något sämre jämfört med ett par år tidigare. Hur svåra symtomen är kan variera mycket från en person till en annan, och hos samma person vid olika tidpunkter.

Smärta påverkar hela livet

Om man har fibromyalgi är det viktigt att försöka se mer till vad man faktiskt kan och orkar, än till vad som känns svårt och omöjligt. Det är viktigt att man inte låter smärtan ta över livet, utan att man fortsätter med det som man tidigare har tyckt om att göra och mått bra av. Även om man tillfälligt kan få ondare när man rör sig, är den smärtan inte farlig eller ett tecken på att man är sämre.

Om man har fibromyalgi kan man ofta inte anstränga sig på samma sätt som den som inte har värk. Kanske måste man avstå från de fritidsaktiviteter som är mest fysiskt krävande, men det innebär inte att man helst bör vara i stillhet. På arbetet kan man behöva hjälp av företagshälsovården för att få hjälp med rätt teknik och rätt utrustning i arbetet. Här kan små förändringar ofta göra stor skillnad.

Att vara närstående

Som närstående kan det vara svårt att se någon som ständigt har ont. Det är viktigt att den som har fibromyalgi är fysiskt aktiv, och det är viktigt att han eller hon inte tappar sin plats i familj och arbetsliv genom att man hjälper till för mycket. Samtidigt orkar man inte med de fysiskt största utmaningarna när man har fibromyalgi. Det här kan vara en svår balansgång. Som närstående kan man också tycka att det känns svårt att balansera mellan att vara lyssnande och medkännande, samtidigt som man vill att den som har ont ska kunna tänka på andra saker än sina besvär.

Det kan vara klokt att prata igenom de här sakerna på ett lugnt sätt tillsammans. Man kan till exempel vända sig till familjerådgivningen för samtal om man känner att det behövs.

Sex och samlevnad när man har fibromyalgi

Om man har fibromyalgi har man en ökad smärtkänslighet som kan leda till att samlivet försvåras. Som partner kan man till exempel vara rädd för att orsaka smärta.

Det är viktigt att man kan prata med varandra om vad som känns bra och vad som känns mindre bra. Ofta brukar ställningar som inte innebär ett starkt tryck mot kroppen fungera bättre.

Långvarig värk är det vanligaste symtomet

Många känner av värk hela tiden, andra har värk som kommer och går.

Ofta har man mer ont i vissa kroppsdelar än andra, som nacken, axlarna och nedre delen av ryggen. Smärtans styrka varierar i olika delar av kroppen och den kan också variera från en dag till en annan.

Svårare att röra sig

När en muskel gör ont är det svårt att röra den obehindrat. Många har svårt att lyfta och bära tungt, och att springa eller gå i trappor.

Det är vanligt att man känner sig stel i musklerna, särskilt på morgonen. Domningar och stickningar är också vanliga symtom.

Andra kroppsliga besvär

Om man har fibromyalgi är det också vanligt att man

• får magbesvär med knipsmärtor, ökad gasbildning, omväxlande diarré och förstoppning.
• har problem med att kissa, eller ett behov av att kissa ovanligt ofta.
• blir torr i munnen.

Det här är besvär som många kan ha, men de är vanligare hos människor med fibromyalgi.

Sömnproblem och nedstämdhet

Smärtan gör att man vaknar på natten, ofta flera gånger, och därför inte känner sig utvilad på morgonen. Det är vanligt att man är trött när man har fibromyalgi, och det är främst den djupa sömnen som påverkas.

Dålig sömn, stress och smärta kan tillsammans förklara att personer med fibromyalgi kan få svårare att koncentrera sig och att komma ihåg saker.

Det är också vanligt att den ständiga värken leder till att man blir nedstämd och orolig.

Man blir noga undersökt av en läkare

Om man har ont i kroppen ska man i första hand vända sig till en läkare på en vårdcentral.

Vid fibromyalgi finns inte några prover eller röntgenundersökningar som kan visa om man har råkat ut för sjukdomen. Istället ställer läkaren diagnos utifrån det man kan berätta och det han eller hon kan hitta vid undersökningen.

Undersökningen går ut på att fastställa om det är fibromyalgi man har, eller någon annan sjukdom som kan förklara besvären. Därför är det i första hand viktigt att man berättar om sina besvär. Ofta får man också fylla i ett intervjuformulär om kroppsliga och psykiska besvär. Det är också vanligt att man får göra en så kallad smärtteckning, där man på en bild markerar var på kroppen man har olika slags besvär.

Läkaren gör en kroppsundersökning där han eller hon bland annat undersöker smärtkänsligheten genom att trycka på punkter som brukar vara ömma vid fibromyalgi, så kallade tender points.

Andra sjukdomar kan ge liknande symtom

En del reumatiska sjukdomar, framför allt muskelreumatism, kan ha symtom som påminner om fibromyalgi. Också andra sjukdomar kan ge muskelvärk. För att utesluta andra sjukdomar gör läkaren en noggrann undersökning.

Äggstockarnas funktion

Kvinnor har två äggstockar som sitter på varsin sida av livmodern. De är ovala och ungefär tre centimeter stora. Äggstockarnas huvuduppgifter är att producera ägg och utsöndra hormoner, bland annat könshormonerna östrogen och progesteron, så kallat gulkroppshormon.

I äggstocken omsluts ägget av en vätskefylld blåsa, en äggblåsa, som också kallas follikel. Äggblåsan växer successivt från början av mensen och under menscykelns första hälft. Vid tidpunkten för ägglossning, alltså mitt emellan två menstruationer, går det vanligtvis hål på äggblåsan och den faller ihop när ägget skjuts ut från blåsan och börjar sin vandring mot livmodern. Efter ägglossningen omvandlas den hopfallna äggblåsan till en så kallad gulkropp.

Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att ägglossningen uteblir. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från den omgivande vävnaden och öka i storlek, och en så kallad funktionell cysta bildas. Cystan kan finnas kvar under flera menscykler, men försvinner oftast av sig själv efter någon eller några månader. Under de år man har mens är det ganska vanligt med sådana cystor.

Många små cystor - PCO

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

PCO och hormonrubbning är PCOS

Om man har PCO, alltså många små cystor på äggstockarna, och samtidigt en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom eller PCOS.

Hormonrubbningen består i att man har för mycket av det manliga könshormonet testosteron i förhållande till kvinnligt könshormon. Eftersom de kvinnliga könshormonerna styr menscykeln, leder en sådan rubbning till att man får glesa menstruationer eller att mensen uteblir helt.

Att mensen blir oregelbunden eller uteblir beror inte på att det saknas anlag för att bilda ägg, utan på att äggen inte utvecklas tillräckligt mycket så att det kan bli en ägglossning.

Kvinnor har också testosteron

Alla kvinnor har nästan lika höga nivåer av testosteron i kroppen som män, men det mesta är bundet till proteiner i blodet så att det inte märks. Om man har PCOS har man mindre mängd bindande protein och då blir det mer testosteron i blodet. Det kan leda till att man får akne och ökad kroppsbehåring av manlig typ, det vill säga på magen, bröstet, låren och i ansiktet.

Vanligaste hormonrubbningen

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar PCOS, men det finns en viss ärftlighet. Man har en något större risk att få PCOS om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

PCOS är den vanligaste hormonrubbningen hos kvinnor i barnafödande ålder, men alla får inte besvär av den.

Det är vanligast att man får diagnosen PCOS i åldern 20 till 30 år. Ibland uppfattar man besvären som ett problem först om man får svårt att bli gravid.

Problem med vikten

Vilka besvär man får om man har PCOS varierar, det kan också variera mellan olika perioder i livet. Ungefär hälften av alla med PCOS får problem att hålla vikten och kan med tiden bli kraftigt överviktiga. Troligtvis beror viktökningen på att man är känslig för effekten av testosteron. Testosteron kan göra att man blir hungrig, vilket ökar risken för att gå upp i vikt.

Svårt bli gravid

Om man har PCOS och oregelbunden ägglossning kan man ha svårt att bli gravid på vanligt sätt. Men oftast blir menstruationerna så småningom mer regelbundna av sig själv, och möjligheterna att bli gravid ökar.

Har man PCOS brukar man komma i klimakteriet senare än andra.

PCOS kan ge andra sjukdomar

PCOS gör att man får en ökad risk för följdsjukdomar som typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Risken är större om man är överviktig, men om man lyckas gå ner i vikt blir effekten av insulinet bättre och risken för följdsjukdomar minskar.

Om man har PCOS och mensen uteblir helt eller kommer mer sällan än var tredje månad kan det på lång sikt finnas risk för livmodercancer. Risken minskas om man får behandling med gulkroppshormon eller p-piller, som gör att man får regelbundna blödningar.

PCO behöver inte leda till PCOS

Man kan ha äggstockar med många äggblåsor även om man är helt frisk i övrigt. Det är inte känt om det ökar risken för att PCOS ska utvecklas.

Om det misstänks att man har polycystiskt ovarialsyndrom görs en utredning av en gynekolog. Man får gå igenom både vanlig kroppsundersökning och gynekologisk undersökning. Dessutom tas olika blodprover och äggstockarna undersöks med ultraljud. Vilka symtom och tecken som ska ingå för diagnos har varierat en del under åren och fortfarande finns olika åsikter bland läkare. PCOS visar sig på olika sätt hos olika kvinnor, och symtomen kan variera med åldern.

Symtom

Om man har PCOS brukar man själv märka

• att man har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
• ökad behåringviktuppgång
• att man har svårt att bli med barn.

Läkare kan ställa diagnosen PCOS om man har minst två av följande symtom och det inte finns någon annan sjukdom som kan förklara dem

• många små cystor, PCO, som syns på ultraljud
• långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
• ökad kroppsbehåring av manlig typ, till exempel skäggväxt och hår på bröstet, eller akne och/eller ett blodprov som visar ökad mängd aktivt testosteron.

Eftersom man inte behöver ha alla symtomen kan man alltså ha PCOS och ändå ha till exempel regelbunden mens men ökad behåring. Eller en mensrubbning men inte några tecken på ökad mängd testosteron.

Ungefär hälften av alla kvinnor med PCOS är överviktiga.

Se till att bli ordentligt informerad

Det kan vara svårt att ta till sig all den information om PCOS man får vid besöket hos gynekologen. Därför kan det vara bra att be om ett uppföljande telefonsamtal eller besök så att man kan ställa flera frågor. Det kan kännas nedslående att få en diagnos som innebär en kronisk sjukdom. Men det är inte säkert att man behöver ha några besvär under en stor del av livet.

När ska man söka vård?

Har man färre än fyra menstruationer per år eller om man på kort tid har fått ökad kroppsbehåring av manlig typ bör man gå till en gynekolog för utredning. Vissa kvinnor kan ha en kraftigare hårväxt på kroppen än andra utan att det behöver ha med PCOS att göra.

Bra att gå ner i vikt

Behandlingen när man har PCOS brukar anpassas efter vad som för tillfället är det största problemet.

Om man är överviktig, vilket är vanligt om man har PCOS, är det bra att försöka gå ner i vikt. Det kan i sig göra att mensen blir regelbunden. Det kan även göra att hårväxten på kroppen minskar. Det minskar också risken för att man ska få följdsjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt senare i livet.

Det kan räcka med att man går ner bara några kilo för att hormonbalansen ska normaliseras så att menstruationerna kommer i gång. Men det kan vara svårt att gå ner i vikt, särskilt när man har PCOS, eftersom hormonrubbningen gör att aptiten stimuleras. Det kan gå lättare om man deltar i ett program för viktminskning. Som alltid när man går ner i vikt är det avgörande att fortsätta sin ändrade livsstil för att kunna hålla vikten.

Ett annat sätt att underlätta viktnedgången är att äta p-piller. P-piller motverkar effekten av testosteron så att hormonrubbningen balanseras. Om man lider av fetma kan en magsäcksoperation ibland vara det enda som har effekt.

Behandling mot ökad behåring

Om man har ökad kroppsbehåring eller skäggväxt brukar så kallade kombinerade p-piller användas eftersom de motverkar effekten av testosteron. De innehåller både östrogen och syntetiskt gulkroppshormon som kallas gestagen. Exempel på sådana p-piller är Desolett, Mercilon, Cilest och Yasmin. Dessa p-piller kallas östrogenprofilerade.

Andra typer av kombinerade p-piller, som kallas gestagenprofilerade, påverkar inte den ökade hårväxten lika mycket.

Preventivmedel som enbart innehåller gulkroppshormon, till exempel mini-piller, p-stav, p-spruta och hormonspiral är olämpliga för kvinnor med PCOS eftersom de kan förvärra behåringen.

Som ett alternativ till kombinerade p-piller kan man få läkemedlet Diane, som vanligtvis används för att behandla akne. Diane fungerar också som ett preventivmedel på samma sätt som ett vanligt p-piller.

P-piller och Diane tas på samma sätt. Man tar en tablett dagligen i tre veckor och gör därefter uppehåll i en vecka, då man får en mensliknande blödning, och börjar sedan nästa treveckorsbehandling. Läkemedlen är receptbelagda.

P-piller och Diane ger en något förhöjd risk för blodpropp. P-piller kan också ge biverkningar i form av till exempel nedstämdhet och spända bröst.

Om man av någon anledning inte kan eller vill använda p-piller eller Diane finns annan behandling som har en viss effekt. Det vanligaste är behandling med läkemedel som innehåller spironolakton, som motverkar testosteron. Spironolakton sänker blodtrycket något, men har inga allvarliga biverkningar.

I vissa landsting kan man få bidrag till permanent hårborttagning med till exempel laserteknik.

Behandling vid mensrubbning

Behandling med kombinerade p-piller eller enbart gulkroppshormon gör att man får regelbundna blödningar. På lång sikt har man också ett skydd mot att utveckla livmodercancer.

Gulkroppshormon tas som tabletter i tio dagar varje månad. Mediciner som innehåller gulkroppshormon är till exempel Primolut-Nor och Provera. Medicinerna är receptbelagda.

Det är ovanligt att man får biverkningar av gulkroppshormon, men det kan påverka humöret så att man blir nedstämd.

Om man har svårt att bli gravid

Om man har mensrubbning och svårigheter att bli gravid kan ägglossning stimuleras med hjälp av läkemedel. Det finns olika typer av behandlingar. Vanligtvis är det lätt att framkalla ägglossning när man har PCOS, eftersom det finns många ägganlag.

Tabletter med ämnet klomifen tas i fem dagar och ger ägglossning ungefär 10 dagar senare. Ibland kan de kombineras med ämnet metformin som tas kontinuerligt. Metformin är egentligen en behandling mot typ 2-diabetes men som har visat sig kunna förbättra äggstockarnas funktion hos kvinnor med PCOS. Metformin kan ge biverkningar i form av diarréer, illamående och magknip, särskilt i början av behandlingen.

Om det inte fungerar med tablettbehandling kan man få hormonsprutor. Man kan också bli gravid med hjälp av provrörsbefruktning.

Ofta blir äggstockarnas funktion bättre med tiden hos kvinnor med PCOS. Menstruationerna blir mer regelbundna, och det betyder att man senare kan bli gravid utan behandling.

Var ställs diagnosen?

PCOS diagnostiseras och behandlas på en gynekologmottagning eller på en kvinnoklinik på sjukhus. Provrörsbefruktning och stimulering med hormonsprutor görs på sjukhus eller på privata fertilitetskliniker. Man kan ta sprutorna själv, men behandlingen kontrolleras noga på fertilitetskliniken.

källa:http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/