Du och jag
2012-01-10 / 21:43:12
Att jag inte förstod på en gång.
Den känslan, den varma känslan som jag hade i min kropp, varje gång jag såg honom komma farande med den där gräsliga mopeden.
Känslan, det var ordet kär.
En ganska underlig känsla, men ändå skön. Lite pirrig och hungersdämpande på något sätt.
Nu låg vi där på kullen och titta på solnedgången och pratade om min sjuka mamma som snart skulle dö i cancer.
Ganska sjukt igentligen. Min mamma ska dö, och här ligger jag och är kär och nästan ja vad ska man säga lite dumt men sant, lite lycklig faktiskt.
Alltså inte lycklig för att min mamma ska dö, utan kanske mer att jag har något annat att tänka på än sorg och smärta.
Han nickar ibland, när jag prata om det.Lägger till en fråga då och då när han kanske tycker att hans nickande inte räcker till.
- Jag tro jag ha kärat ner mig i dig, sa jag utan att knappt veta hur orden kom till, eller vad jag riktigt tänkte på mitt i allt med sjukhus och mediciner.
Kanske mest för att byta samtalsämne, eller om sanningen ska fram att jag inte kunde hålla mig när jag smälte bort i hans varma honungsögon.
-Jaså du,viskade han tillbaka med ett litet leende, som han snabbt försökte ta bort med istället en mycket allvarliga min.
-Du är för ung, sa han sedan.
Han sa det med lite skarp röst, men i ena stunden såg det ut som han ångrade lite vad han sa.
Jag flyttade mig närmare, och han sträckte ut sin arm så jag kunde lägga huvudet intill hans bröst, och höra hans hjärta slå, lungt dunkande slag.
-När bli man tillräckligt gammal för dig då, viskade jag tyst, trodde ena stunden att han inte hörde, men märkte visst fel.Hans röst mjuknade och hans läppar kysste min panna.
-Vi få väl se
-Vadå få se, sa jag och hoppade till lite med lite irriterad röst, men la sedan tillbaka huvudet för åter höra hjärtslag.
-Ja det bero ju på hur länge jag kan motstå dig,viskade han.
Jag tror han log, när han sa dom orden.Inte för jag kunde se det, där jag låg inburrad i hans bröst, men det kändes lite så.
Jag tog min hand och gjorde cirklar på hans mage med mina tunna fingrar. Log lite för mig själv, och viskade
-Ja du, vi få väl se.
Den känslan, den varma känslan som jag hade i min kropp, varje gång jag såg honom komma farande med den där gräsliga mopeden.
Känslan, det var ordet kär.
En ganska underlig känsla, men ändå skön. Lite pirrig och hungersdämpande på något sätt.
Nu låg vi där på kullen och titta på solnedgången och pratade om min sjuka mamma som snart skulle dö i cancer.
Ganska sjukt igentligen. Min mamma ska dö, och här ligger jag och är kär och nästan ja vad ska man säga lite dumt men sant, lite lycklig faktiskt.
Alltså inte lycklig för att min mamma ska dö, utan kanske mer att jag har något annat att tänka på än sorg och smärta.
Han nickar ibland, när jag prata om det.Lägger till en fråga då och då när han kanske tycker att hans nickande inte räcker till.
- Jag tro jag ha kärat ner mig i dig, sa jag utan att knappt veta hur orden kom till, eller vad jag riktigt tänkte på mitt i allt med sjukhus och mediciner.
Kanske mest för att byta samtalsämne, eller om sanningen ska fram att jag inte kunde hålla mig när jag smälte bort i hans varma honungsögon.
-Jaså du,viskade han tillbaka med ett litet leende, som han snabbt försökte ta bort med istället en mycket allvarliga min.
-Du är för ung, sa han sedan.
Han sa det med lite skarp röst, men i ena stunden såg det ut som han ångrade lite vad han sa.
Jag flyttade mig närmare, och han sträckte ut sin arm så jag kunde lägga huvudet intill hans bröst, och höra hans hjärta slå, lungt dunkande slag.
-När bli man tillräckligt gammal för dig då, viskade jag tyst, trodde ena stunden att han inte hörde, men märkte visst fel.Hans röst mjuknade och hans läppar kysste min panna.
-Vi få väl se
-Vadå få se, sa jag och hoppade till lite med lite irriterad röst, men la sedan tillbaka huvudet för åter höra hjärtslag.
-Ja det bero ju på hur länge jag kan motstå dig,viskade han.
Jag tror han log, när han sa dom orden.Inte för jag kunde se det, där jag låg inburrad i hans bröst, men det kändes lite så.
Jag tog min hand och gjorde cirklar på hans mage med mina tunna fingrar. Log lite för mig själv, och viskade
-Ja du, vi få väl se.
/sugarbaby
Kommentarer!
