Man har sina val
Du kan inte somna förrän du vet säkert att jag sover.
dina hemska tankar får ditt hjärta att rysa till is.
Jag ligger bredvid dig och försöker lura dig till sömns, börja andas tungt och dra djupa suckar.
Dina ögon nu orkar inte mer, och du faller till söms.
dina djupa andetag, och en och en annan snarkning är det enda som räcker.
Jag sätter mig bredvid dig och smeker din panna, nynnar på en låt som vi nyss lyssnade på där vi log och kysstes med tända ljus runt omkring oss.
ljusen har inte brunnit ner.
dom brinner lika starkt, och en svag vaniljdoft sprider sig i rummet.
långa djupa andetag dra jag in den söta doften.
med en lugnande hand jag smeker dig åter på pannan, och säger förlåt.
Med tysta steg jag tar på mig min vita siden klänning och traskar tyst barfota ut ur rummet. tittar en sista gång på dig där du ligger och njuter av den sömn som du kanske inte fått på länge.
Många sömnlösa det blivit av allt småfnittrande och även djupa och känsliga samtal.
Tårar har du torkat på mina kinder och sagt fina ord.
men inget hjälper.
Tyst jag stänger dörren och hämta snaran i bilen.
Det knastra under fötterna av denna kalla snön som yr runt mina ben.
den kalla vinden piska mitt ansikte så att jag nästan tappa känslen.
In i den mörka skogen med farliga dödliga träd,
Fotspåren som jag lämnar efter mig,
har röda blodstänk från mina bara fötter som skadats av spetsiga istappar på marken.
Försöker ta tag i en gren och hala mig upp i trädet.
Många knutar jag knyter runt den grova grenen.
Sakta jag lägger snaran runt halsen.
