Så ung, så vacker! Plågan, helvetet
2012-01-22 / 23:55:30
Men nej nej jag har inte alltid varit vacker, hade rätt dålig period mellan 6 till 12 år gammal. man hade lixom inngen begränsning med kakor godis och läsk. PIZZA, ja harregud, denna pizzan. snabbmaten då föräldrar inte orka laga mat och dom vet ju att barnen bli glada när dom säger ikväll bli det pizza!
var ju detta barn som typ skrek jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa och sen gjorde nån ful dans runt bordet. inte för att den dansen brände så många kalorier som själva pizzan va.
Så jag va ett ganska mulligt barn som älskade mat.
det ändrade dock i 13 år ålder, jag älskade maten men hatade vad den gjort mot mig, eller själva saken att jag inte hade någon kuskap om att äter man för mycket bli man tjock.
Nej jag fick en annan syn på livet, såg ljuset framför mig där det stog ÄTSTÖRNING. mm mycket trevligt tyckte jag, det satsa vi på.
Tog inte lång tid innan jag fastnade som ett klister i skiten.
Åt knappt 500 till 700 kcal om dagen och tränade två timmar om dagen. jag kom ihåg att jag vägde 65 kilo först sen gick det fort neråt. tillslut stog vågen på 47 kilo. jösses vad hände, vad fort det gick.
Sen kom sorgen, sorgen över att jag saknade mat, saknade choklad.
Då såg jag ett nytt ljus vilket hör ihop med detta förra ljuset. BULLIMI jag började alltså hetsäta godis och kakor och sedan kom ångesten och då satt jag fingrana i halsen, det började där, men sakta började jag få ångest över allt jag åt och satt fingrana i halsen. Dock inte när jag ätit sallad eller frukt.
Men jag blev inte så mycket smalare av det, utan det blev mer lite tvärtom att jag gick upp tre kilo, kanske för att min kropp hann ta del av lite det jag åt innan jag spydde upp det.
Ingen kunde se mig, jag hade fast nässlat in mig i mig själv och gjort ett val.
men som tur va så kunde jag dra mig ur det svåra ätstörandet.
helt frisk kan jag nog inte bli.
jag brukar sätta upp mål, vill ju så gärna bli nått som är svårt att bli.
jag har för mycket värk nu för att träna, jag har ett sötsug som jag knappt kan kontrolera men en dag kanske, en dag.
ser fram imot våren och sommaren. då kommer jag ha mindre värk och solens strålar kommer ge mig kraft.
var ju detta barn som typ skrek jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa och sen gjorde nån ful dans runt bordet. inte för att den dansen brände så många kalorier som själva pizzan va.
Så jag va ett ganska mulligt barn som älskade mat.
det ändrade dock i 13 år ålder, jag älskade maten men hatade vad den gjort mot mig, eller själva saken att jag inte hade någon kuskap om att äter man för mycket bli man tjock.
Nej jag fick en annan syn på livet, såg ljuset framför mig där det stog ÄTSTÖRNING. mm mycket trevligt tyckte jag, det satsa vi på.
Tog inte lång tid innan jag fastnade som ett klister i skiten.
Åt knappt 500 till 700 kcal om dagen och tränade två timmar om dagen. jag kom ihåg att jag vägde 65 kilo först sen gick det fort neråt. tillslut stog vågen på 47 kilo. jösses vad hände, vad fort det gick.
Sen kom sorgen, sorgen över att jag saknade mat, saknade choklad.
Då såg jag ett nytt ljus vilket hör ihop med detta förra ljuset. BULLIMI jag började alltså hetsäta godis och kakor och sedan kom ångesten och då satt jag fingrana i halsen, det började där, men sakta började jag få ångest över allt jag åt och satt fingrana i halsen. Dock inte när jag ätit sallad eller frukt.
Men jag blev inte så mycket smalare av det, utan det blev mer lite tvärtom att jag gick upp tre kilo, kanske för att min kropp hann ta del av lite det jag åt innan jag spydde upp det.
Ingen kunde se mig, jag hade fast nässlat in mig i mig själv och gjort ett val.
men som tur va så kunde jag dra mig ur det svåra ätstörandet.
helt frisk kan jag nog inte bli.
jag brukar sätta upp mål, vill ju så gärna bli nått som är svårt att bli.
jag har för mycket värk nu för att träna, jag har ett sötsug som jag knappt kan kontrolera men en dag kanske, en dag.
ser fram imot våren och sommaren. då kommer jag ha mindre värk och solens strålar kommer ge mig kraft.
/sugarbaby
Kommentarer!
