sugarbaby

känner mig så vilsen i denna stora värld.

vill bara komma till dig och ligga i din famn en hel kväll. vakna med dig, se morgonsolen med dig när den omfamnar oss med solens varma strålar.
vet inte om jag ska skratta eller gråta.

vet ju inte vad som händer om jag nu försöker.
undra vad som händer,
kan du se mig så som jag drömde.
kan du titta i mina ögon då.
kan du säga sånt som jag helst av allt vill höra på morgonen när vi vakna.
eller du kanske inte vill.
varför blev det så här.
varför känner jag som jag gör.
kan inte hjälpa det.
vet inte vad jag ska säga.
vet inte vad jag ska göra.

känns som jag bara vill sticka iväg, gömma mig.
där ingen hittar mig.

Du kan inte somna förrän du vet säkert att jag sover.
dina hemska tankar får ditt hjärta att rysa till is.
Jag ligger bredvid dig och försöker lura dig till sömns, börja andas tungt och dra djupa suckar.
Dina ögon nu orkar inte mer, och du faller till söms.
dina djupa andetag, och en och en annan snarkning är det enda som räcker.
Jag sätter mig bredvid dig och smeker din panna, nynnar på en låt som vi nyss lyssnade på där vi log och kysstes med tända ljus runt omkring oss.
ljusen har inte brunnit ner.
dom brinner lika starkt, och en svag vaniljdoft sprider sig i rummet.
långa djupa andetag dra jag in den söta doften.
med en lugnande hand jag smeker dig åter på pannan, och säger förlåt.
Med tysta steg jag tar på mig min vita siden klänning och traskar tyst barfota ut ur rummet. tittar en sista gång på dig där du ligger och njuter av den sömn som du kanske inte fått på länge.

Många sömnlösa det blivit av allt småfnittrande  och även djupa och känsliga samtal.
Tårar har du torkat på mina kinder och sagt fina ord.
men inget hjälper.
Tyst jag stänger dörren och hämta snaran i bilen.
Det knastra under fötterna av denna kalla snön som yr runt mina ben.
den kalla vinden piska mitt ansikte så att jag nästan tappa känslen.
In i den mörka skogen med farliga dödliga träd,

Fotspåren som jag lämnar efter mig,
har röda blodstänk från mina bara fötter som skadats av spetsiga istappar på marken.
Försöker ta tag i  en gren och hala mig upp i trädet.
Många knutar jag knyter runt den grova grenen.
Sakta jag lägger snaran runt halsen.

Ett sista andetag

Du är så svag där du ligger ensam under täcket.
Du känner ditt hjärta vrida i kroppen och du vill inget hellre en att somna in en evig sömn. en sömn som kan ta dig till vackraste land.

Med blommor och fåglars underbara sång. du vill inget hellre än att flyga över ängar och känna doften från ängabollar som har lagt sig som ett täcke över ängen som sprider sig långt långt ut på kanten av denna underbara värld.

Men du kan inte somna du kan bara drömma dig bort då och då. men tankarna vara inte så länge,
Det är ju inte på riktigt. ingenting är på riktigt allt du ser. är bara på låtsas. kärlek är ett spel. och hat är när spelet är slut och man inte vet riktigt vem som har vunnit.

du känner hur svetten rinner längs kroppen och hela sängen börja kännas som en enda stor pool.
Jag förstår din ångest. När dina tårar färgars röda av att du slagit dig i ansiktet med enbart dina knogar.
men varför gör du så som du gör. vad tänkte du på.
spelar ju ingen roll vad nu som är gjort.
det är ju inte säkert.
allt är ju enbart på låtsas.
vi spelar ju bara ett spel. och du råkade fuska.

nu känner du ångest och skam.
men det är inget vad du kommer göra när sanningen ser dig i vitögat